Läste för en stund sedan ett inlägg från en kamrat som över helgen gett sig iväg för en snabbvisit på varmare bräddgrader. Där njuts värmande sol, medelhavs vy och vågskvalp för att uppnå njutning. Naturen bjuder det den är bäst på och det enklaste blir till själslig extas. Här hemma fylls korgen till bredden av skogens guld. Den late går till saluhallen för att förse sig med lyx till en fräsande panna och gör en stuvning som förstärker smaken. Den som kan och vill, tar skogsturen som den stora behållningen och skörden som lön för mödan. Njutning i det lilla är faktiskt det stora, här skapas allt som ger vardagen lyx och innehåll. Ska försöka tänka på det imorgon när jag njuter av måndagskänslan, att ta på en nystruken skjorta som dofta nytvättat, även det en lyx och njutning.

Tänk att känslan av en stad kan sitta så djupt i hjärteroten. Det underbara och vackra Stockholm bjuder generöst på alla ingredienser en plats kan behöva. Vatten, luft, grönska, puls och utbud. Under mina år i Sörmland har jag ofta i mina olika anföranden sagt ”att det bästa med Stockholm är tåget hem” men det kräver en omvärdering. Stockholm har under de senaste åren förvandlats och blivit en riktig storstad som är välkomnande och tillåtande. Människorna och atmosfären har förvandlats till en internationell spelplats där människor kan verka i harmoni och kreativitet. Spännande dagar fortsätter där staden blir en del av framtiden, tack!

Vissa möten är speciella, om kring den vill vi sätta en guldram. Imorgon, torsdag, inträffar ett sådant. Några gamla kära återseenden med spännande människor, som betytt mycket för mig genom livet. Med välborstade skor, nypressad skjorta ser jag fram emot sammankomsten. Framtiden ligger framför våra fötter och här ska ageras stordåd. Blev lite sugen på att bestiga Kilimanjaro. Katrineholms egen äventyrare Nicklas Lautakoski arrangerar vandring till toppen i februari 2013 och jag har anmält mitt intresse! Varför, jo om jag fick leva om mitt liv skulle jag åka fler karuseller och bestiga fler berg! Dags att börja träna, för även om inte den Afrikanska toppen intas denna gång är det en kul tanke som ger motivation att fortsätta vandringen mot toppen.

Film blir ofta till riktig njutning och magi när filmmusiken spelar upp. Tänkte här om dagen på att det är lätt att sätta klang-färg på en gråtrist höst dag med regnet och ett tungt sinne hängande över huvudet. Med hörlurarna intryckta i hörselgångarna och ett riktigt skönt sväng från musikmaskinen/telefonen blir hela promenaden genom stan till en enda lång magisk vandring hämtad ur epilogen till en film. Känner mig sugen att bjuda upp den sura tanten vid busshållplatsen på en riktig sväng om, ge brevbäraren en handklapp, åka kana ner för ledstången, ta några jazzande steg över övergångstället, svinga mig runt i en lycktstolpe och bakom nästa husfasad mötas av ett par hundra Brasilianska dansare med plymer på rumpen som bildar häck ner för gatan. Jag lovar dig den gråtunga himlen känns nästan blå om du ger dig hän till de trollbindande tonerna. Men om du bjuder upp sura tanten vid hållplatsen riskerar du att hon antingen är Svensk mästarinna i flamenco och dansar brallorna av dig eller så hänger hon inte med i takten, utan svarar på din glädje gesten med handväsk-swing och lavett. Då kan du alltid komma ihåg något jag och min gamla vapendragare, salige filmfotografen Stieg Forsberg, ofta skojjade om efter en dag i redigeringsrummet när vi jobbade tillsammans med tv-produktioner. Om vi misstar oss i vårt liv idag, gör en groda eller inte tycker det blev riktigt bra, då klipper vi bort just den delen i slutredigeringen. Måste försöka hitta ett bättre manuskript till min film här och nu, regisören är varslad och handlingen har tagit en märklig vändning. Just nu är det musiken som sätter färg på sensommaren i väntan på en färgsprakande och underbar höst. Njut av en stunds musik!

Någon skrev, ”lägg ner och gå vidare!”, en annan, ”ska du sluta blogga?” Under de senaste veckorna har det varit svårt att hålla liv i allt som är nytt när fokus legat på avveckling och debarkering. Har under de senaste månaderna avvecklat och tömt totalt över 2000 kvm. Mycket saker har sålts, sorterats, kastats, flyttats, magasinerats etc. För många har uppgiften sett ut att vara omöjlig men vi lyckades. Med en vilja av stål och ett totalfokus står vi nu med att helt oskrivet blad framför oss där jag ser fram emot nya utmaningar. Att vara ledig, ett ord som bara funnits i tanken har under ett par veckor blivit handling. Platser jag inte besökt på mycket länge har upptäckts på nytt och personliga möten har förgyllt min tillvaro. Bloggen fortsätter nu under hösten och jag lovar mina tappra läsare att inläggen kommer att bli mer frekventa. Nu tar vi nya tag och laddar kanonerna för en spännande höst fylld av nya utmaningar.

Fattar inte varför vissa saker ska ta sån fruktansvärd tid? Nu har jag jobbat med marknadsföring på olika sätt under större delen av mitt liv, ja ja krog i nio år var ett snesteg, jag ska ju vara besvärlig gäst, bara äta och må gott! Har börjat blogga thimstyckeri.se men facebook, nej där varken finns jag eller syns jag. Varför? Tummen har suttit för hårt helt enkelt, dålig förklaring men sant. Fick ett gilla inom 10 sekunder och någon som äntligen ”accepterade” mig, äntligen! Nu är det väl bara att fortsätta, ingen ångerrätt eller? Vad är intressant då? Såg nyss att Härnström, ett av kommunalråden i stan firar sin ledighet med lite bubbel. Själv har jag bubblat större delen av sommaren, välkommen ut till ishinken.

Tror faktiskt det blir sommarkalas idag. Våra äldsta barn har varit på 4H läger i två veckor. Funderar på om det krävs grov-rent för att få bort lorten mellan tårna eller hur vi ska göra? Så underbart de har haft i sommarens regnsoliga dagar med sällskap av bland annat höns, kaniner, hästar, grisar och en och annan fluga. Här njuter de tillsammans med sommarystra kompisar och tar ansvar över djurens välmående. Ofta växer de ett par decimeter och vi får köpa nya skor för att tårna ska få plats. Jag tycker ledare och rörelsen 4H borde ha medalj för det de gör för Katrineholms alla barn som får en injektion sommar i kroppen. Tror vi får bort de sista jordresterna under naglarna framåt advent, helt godkänt med tanke på alla glada minnen. Vi firar hemkomsten med salut, jordgubbstårta och flaggan i topp. Välkomna hem älskade ungar, nu fortsätter sommaren.

Att tömma 380 kvm efter att ha tömt en herrgård tre gånger så stor är väl ingen konst, eller? Tänk att man kan samla så i alla skåp och lådor, ja det låter som att det är mormor som talar, men jag verkar ha fått samma åkomma som hon. Att få diagnos ekorre, den samlande sorten, trodde jag inte men nu står det klart. Samlar tydligen på allt. Igår fick jag frågan från 4,5år son. Vad samlar du på? Han samlar tydligen på klistermärken nu, började igår och har tre. När jag svarade att jag tydligen samlar på allt fick jag bara en varm nickning tillbaka. En flytt gör ofta att man får chans att rensa bort allt man aldrig använder och jag lovar, nu åker det, mot returstationen, loppisen och till bättre behövande. Det blir helt klart med blandade känslor vi lämnar vårt fantastiska hus och en epok i vårt liv. Här har vi både arbetat, levt, slitit och njutit under många år. Ny spännande utmaningar väntar, de sista dagarna tycker jag ska bli en glädje fest, det bestämde jag nu. När tingen blir viktigare än liv och känsla är vi på väg åt fel håll. Sinnet är ju som falskärmar, sa en klok, de fungerar bara om de är öppna.  

Finns få saker som ger mig mer behållning än Stockholms ytterskärgård. Bara tanken av skärgårdsluft, doften av vatten och solvarma klippor får själen att närma sig kroppen. Tyvärr är det bara för länge sedan vi tog möjligheten att åka ut till övriga familjen på Eknö Slott, några distans från ytterskärgårdens svar på Saint Tropez, Sandhamn. Men det är klart när sommaren varit vår högsäsong med ständigt arbete under de passerande somrarna har det inte alltid funnits tillfälle. Djulö sjön i Katrineholm har fått fungera som substitut, ett gott sådant. Men tyvärr inget slår den äkta varan. Senare i sommar har äldsta dottern önskat att vi ska boka bord i den vackra mahogny klädda matsalen och äta traditionsenlig ångbåtsbiff. En önskan som självklart skall infrias. När jag idag sa att vi måste klä oss i linne kostym med skarpa pressväck, borsta skorna och plocka fram halmhatten, sa hon;  -Måste man ha hatt? Klart man måste sa jag, det har alla som åker ångbåt, det har du väl sett på bilderna. Just nu tvekar hon, men ångbåtsbiff ska det bli, det har vi tummat på! Nu är det bara fråga om så där 33 timmar så gör vi skärgården osäker för några dagar. Tillsammans med övriga familjen ska här celebreras, trakteras och skärgårderas så det står härliga till. Vad sägs om lunch på bryggan och färska skaldjur i solnedgången, så ska det njutas med hatten käckt på svaj, skepp och hoj!



Bilden är tagen av broder Torbjörn från den privata sky-baren, håll glasen kalla broder.  

En underbar morgon startade dagen. Tidigt uppe med solen, en power-walk med korna som sällskap, en kopp kaffe, lokaltidningen och ljuvligt fågelkvitter. Kan livet vara bättre? Stannade upp en stund vid artikeln i Katrineholms-Kuriren om Sörmlands besöksnäring som står inför många utmaningar för att växa. Bland anat duktiga och driftiga kamrat Fredrik Åström, från Svenska Kulturpärlor, uttalade sig. Det ligger mycket i vad han säger när han ger kritik till kommunerna i Sörmland som inte marknadsför sig tillräckligt kraftfullt, för att vi ska fördubbla besöksnäringens omsättning på 10 år. Ok, så här är det från min horisont med flera års erfarenhet både från att själv ha drivit besöksmål men även haft som huvudansvar att verka för effektiv marknadsföring av en ort. Varumärkessättning, marknadsföring och kommunikation är nyckelorden. Nu när vi skall betrakta besöksnäring som en riktig basnäring i Sverige, kanske viktigare än både bilindustrin och övrig tillverkningsindustri på sikt, bör vi hantera besöknäringen på samma sätt. Jag tror att det är en ganska enkel match att få till Sörmland som en kraftfull, säljbar och konkurrenskraftig destination. Varje kommun har mängder av duktiga entreprenörer och det finns stora naturresurser etc. att marknadsföra. Paketerar vi, produktskapar, prissätter och varumärkesförstärker vår destination kommer omsättningen att öka som ett brev på posten. Vad krävs? Mod, samarbete och kanske att någon, någon gång slår näven i bordet och presenterar en idé som vi kan börja med att utveckla.

Jag deltog under ett antal år i en fantastisk grupp där alla turistansvariga i Sörmland arbetade för att informera varandra om vad som hände i respektive kommun. I denna grupp pratade vi ofta om våra gemensamma styrkor för att skapa en gemensam destination. Det som ofta kom upp som ett problem var bara hur samarbetet skulle kunna gå till mellan kommunerna. Även om goda idéer skapades där blev resultatet svagt. Vi trodde många gånger att vi hade ett regionförbund som stod starkt och arbetade för att stärka kommunernas samarbete kring gemensamt viktiga frågor. Är inte besöksnäringen och marknadsföringen av regionen en sådan fråga? Här finns pengar att spara och intäkter att skapa även för de kommuner som vill vara med och skapa utveckling på riktigt.

Jag tror inte vi behöver uppfinna hjulet flera gånger än nödvändigt, där för står jag gärna till tjänst och skapar den nya destinationen Sörmland under gemensamt varumärke, vem vill vara med och vad tycker du eller framför allt när börjar vi?